Jag började blogga 2005 och är nu inne på min tredje blogg i Rymdhunden Lajkas namn. Vissa perioder har jag postat flera inlägg om dagen (jag tror 2009 var ett sådant år), så i genomsnitt kan man nog säga att jag är en högst normal regelbunden bloggare.

Så, nu när jag hållit er lite på avstånd detta år, måste jag ju iallafall prestera en någorlunda bra tillbakablick.

2011 – årets då jag glömde att blogga

Januari

I januari fokuserade jag mest på att ta mig till jobbet och sedan hem igen. Det var snö, busskaos och isande kallt. Jag har, som ett minne från tiden i Norra Sibirien (2003), en köldskada på höger hands knoge. I januari blev jag påmind om äventyret med E. Vissa saker är man glad att man gjort och överlevt, men man vill inte göra om det om man så fick 40 0000 miljarder råa fiskar för besväret.

I kyrkan slog vi på stort och ordnade en Releasefest. Det kändes konstigt att säga att vi startade Tjugofyrakyrkan i januari 2011, för egentligen började ju arbetet med att forma det som nu är Tjugofyrakyrkan redan januari 2009. Men det var faktiskt inte förrän januari 2011 som vi officiellt klev ur garderoben och blev en kyrka att räkna med! Under året har jag faktiskt varit otrogen mot Rymdhunden Lajka och bloggat för Tjugofyrakyrkans räkning. Jag är särskilt nöjd med vissa blogginlägg, som detta och detta. Det är roligt att försöka förmedla vad Tjugofyrakyrkan står för. Och jag hoppas på ett år av ännu mer inspiration och kreativitet i skrivandet.

Februari

I februari var vi på inte mindre än två barndop. Min systerson M döptes ena veckan och sedan var det våra kompisar M & F:s lilla E:s tur.

Detta var också första gången jag, sedan bröllopet 16 oktober 2010, var iväg någonstans utan älskade maken. Alltså iväg, som i övernatta någon annanstans i Sverige. Jag var under vintern/våren på inte mindre än fyra kurser i jobbet regi. Roligt, men lite påfrestande att vara borta fler dagar i veckan under en ganska lång tid. Inte helt idealiskt att go kursbonanza på det sättet. Saknade tid för eftertanke och faktisk inlärning.

Mars

Släktkalas. På inbjudan stod det att man skulle ha med en lek som man skulle genomföra med gästerna. Vi var de enda som lydde ordern.

April

Trots en alltför stram budget så lyxade vi till det och åkte på weekendresa till Milano. Mysigt! Sista kvällen fick vi nästan ta springnota för att lösa ut oss. Men vi hade roligt!

Medan vi var i Italien så tapetserade Botkyrkabyggen om i vår lägenhet. Det var som att vara med i ett avsnitt av Extreme Home Makeovers. Vi åkte bort och när vi kom hem var allt klart! Och det blev jättebra!

Maj

Hmmm. Jag tror jag jobbade ganska mycket i maj. Sedan var jag förkyld och missade vårutflykten.

Vi började drömma om ett eget hus och gick på lite husvisningar (läs: skjulvisningar).

Juni – Juli – Augusti

Av någon anledning fick vi för oss att vi borde besöka Askersund, eftersom ingen av oss visste vart det låg. Så vi roadtrippade genom mellan-Sverige. Först var vi i Småland, sedan i Östergötland (Linköping, Alvastra, Omberg, Vadstena, Askersund, Örebro, Arboga, Mariefred).

Vi köpte en soffa.

I slutet av augusti orkade inte min morbror kämpa längre mot cancern. Fruktansvärd sorg blandat med en lättnad över att han iallafall inte hade ont längre.

September

Nu började kalas-säsongen. Vi var i Småland och firade min systerdotter E. Sedan firade vi mig.

Jag tog mig igenom Tjejmilen – gående. Någon konstig fotskada gjorde att jag inte kunde springa. Året har varit ett ganska dåligt träningsår. Jag har sprungit lite då och då tillsammans med E och spelat innebandy ungefär lika ofta. Inte så bra.

Oktober

Vi var på bröllop ute på Ljusterö och jag lärde mig spela näsflöjt.

Den 16 oktober firade vi vår första bröllopsdag med middag och hotellövernattning i mysiga Uppsala.

November

I slutet av november firade vi L:s födelsedag. Vi hade besök av svärföräldrarna. Resten av tiden jobbade vi.

December

Vi ställde oss i Svensson-ledet och köpte en teve. Plötsligt använder vi soffan lite mer. Vi testade att laga kalops. Och vi firade jul i Småland.

Nyår skulle vi fira med kyrkan, men tyvärr jag låg hemma i förkylning. Så det blev ett klassiskt teve-firande med skålande i Portello på balkongen.

Vad jag önskar mig inför 2012:

Kreativitet, träningsork och att jobbet inte ska stjäla all min energi.

De andra är:

2. Att ta sista faxmallen och inte kopiera upp nya

3. Att ta med andras pennor från deras rum (man får stå vid deras skrivbord och skriva men inte ta med)

4. Att inte följa de bestämda rutinerna

5. Att följa de bestämda rutinerna (om de är tillkomna senare än 2005)

6. Att smygkoppla ur sin telefon

- Vi åker och köper en teve! Snacka om tröstshopping. Tur att vi inte städar så ofta.

Så var det med den principen. ”Vi har ingen teve” blev ”vi har en 37-tums LED-teve”. Vårt bästa argument till att slå till och faktiskt köpa teve. ”Annars var det ju helt onödigt att köpa så dyr och skön soffa”.

Saker jag saknat med att ha teve:

1. Zappa

2. Ligga i soffan med täcke och kolla Vinterstudion

3. Kolla på saker på lite längre håll (skönt för ögonen att slippa stirra på datorskärmen)

4. Kunna blogga samtidigt som man kollar på något på teve

5. Americas Funniest Home Videos

Saker jag inte saknat med att ha teve:

1. Reklam

2. Tråkiga dokusåpor

3. Tevelicens

4. Att behöva planera sin möblering för tevens skull

5. Teve-galor

För ett par år sedan försökte jag bli blodgivare genom att höra av mig till blodbussen som stannade till utanför mitt förra jobb. Men när jag tog tag i att kontakta dem så hade de precis varit där och skulle inte komma förrän om tre månader. Att ta sig till en mottagning för att lämna blod blev för omständigt och det rann ut i sanden.

Nästa försök var för ett år sedan ungefär. Kollegan skulle lämna blod och jag hakade på för att anmäla mitt intresse. När vi kom dit var det stängt.

Tredje försöket var idag. Jag fyllde i hälsodeklaration och fick massa informationsblad att läsa igenom. Sedan fick jag både kaffe, juice och macka. Det var massor av folk där så det var lång väntetid. Därefter var det dags för intervju om mitt hälsotillstånd och när det sedan var dags att provsticka så hade mina blodkärl tröttnat sedan länge. Tre sköterskor fick testa. Ingen kunde träffa rätt. En knapp tesked blod fick de ut.

Domen: Kom inte tillbaka. Det är inte värt det.

Jag frågade vad de skulle göra med det lilla blod som jag lyckats klämma fram. ”Kassera”, var svaret. Äsch. Vaska blod liksom. Jag kommer aldrig få ett sådant där sms-meddelande där det står att mitt blod kommit till nytta.

När jag lämnade mottagningen tittade jag moloken en sista gång på alla fina reflexer, pannband, strumpor, muggar m m med ”Ge blod!”-loggan tryckt all over. Ni kommer nog aldrig bli mina.

Vid dörren ut skyndade en av sköterskan fram till mig med en chokladask. ”Här, du får den här iallafall…”

I förskolan var jag dock sockerbagare! Två år senare var min syster sockerbagare och ett par år senare lillbrorsan. Det är mycket roligare att vara sockerbagare än att vara Lucia! Man kan till exempel stå och kavla sig på magen medan man sjunger. Bara en sån sak!

På ett sätt är väl själva Lucia och sockerbagaren ganska lika. Det finns bara en Lucia i ledet och bara en Sockerbagare. Lucia har lite fler sånger om sig, men sockerbagaren är helt klart roligare! Lite som dåtidens narrar under en fin kungamiddag. Man vet inte riktigt vad de gör där, men de är roliga att se på… Sockerbagaren är inte lika klassiskt rolig som tomtar som tippar omkring eller pepparkaksgubbar som står armkrok med varandra. Sockerbagaren är mer praktiskt. Han kan baka och han har en kavel. Han tippar inte omkring. Han bakar helt enkelt kakor mest hela dagen.

Nu kanske sockerbagaren inte riktigt passar in i lussetåget egentligen. Lucia, tärnor och stjärngossar har liksom sin årliga höjdpunkt den 13 december eftersom det ju är Sankta Lucia man firar (vad nu det egentligen innebär…). Tomtarna kommer med på ett hörn eftersom det snart är jul. Pepparkaksgubbarna likaså. Men sockerbagaren?

Jag har inte varit på något luciafirande på länge nu (eftersom jag är vuxen utan barn så har jag kunnat undvika detta under snart 1o år…), men jag gissar att det har tillkommit lite figurer i tåget. Läste t ex om en Batman som skred fram bakom Lucia. Hoppas bara inte han tagit sockerbagarens plats…